En viktig grej

Ett off topic-inlägg, bara för att det är så himla viktigt.

Idag kommer nämligen en sjukt viktig bok ut. Det är Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson som äntligen kommer ut med sin bok Slutstation rättspsyk.

 

Fotograf: Kennet Ruona

Så här skriver Natur och Kultur om boken på sin hemsida: 

"De är unga kvinnor som utvecklat ett allvarligt självskadebeteende. De har inte blivit dömda för något brott och de utgör inte något hot eller någon fara för andra. Men i stället för adekvat vård spärras de in på rättspsykiatriska högsäkerhetskliniker, tillsammans med mördare och våldtäktsmän och utsätts frekvent för tvångsåtgärder som isolering, tvångshandskar, hjälm och bältesläggning, ingripanden som långt ifrån alltid har lagen på sin sida. Varken de själva eller deras anhöriga kan påverka situationen – de är rättslösa.

Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson har under flera år engagerat sig i dessa fall och gjort ett stort antal intervjuer med kvinnor som vårdats inom rättspsykiatrin. De har också haft upprepade möten och samtal med ansvariga vårdgivare och myndigheter. Slutstation rättspsyk är en skakande rapport från ett Sverige vi inte längre trodde fanns."

Förutom att det är etiskt problematiskt att vårda icke dömda patienter med dömda är de metoder som används högst tveksamma, de har varken lagligt stöd eller någon bevisad vetenskaplig effekt. Däremot är det välkänt att metoder och situationer med tvång och isolering leder till att även fullt friska människor goes bananas.

Att vårda någon mot dennes vilja innebär ett ganska stort ansvar. Vad man får göra och inte göra och hur man får göra det är därför tydligt reglerat i svensk lagstiftning. För att skydda individen, för att läkare inte ska kunna ta vilka beslut som helst, för att man vet att makt kan missbrukas och för att människan skadas psykiskt när man får sin integritet kränkt. Här har man dock struntat i lagen och vårdat enligt sina egna principer.

Det här är ingen nyhet för de som ansvarar för vården. De berörda klinikerna, Socialstyrelsen som ansvarar för tillsynen av klinikerna och ansvariga politiker har haft ÅR på sig att åtgärda, sätta stopp och reagera. Jag har följt och hejat på Sofias och Thérèse makalösa arbete från åskådarläktaren och jag vet att de har gjort en grym research och att de har allt man kan ha på fötterna i det här fallet.

Jag gissar att det inte är alla som känner sig lika berörda av den här boken som vi som tagit skada av tvångsvård på psykiatriska kliniker. Men läs ändå. Bli berörd. Bli arg. Det är precis så illa - värre - som det låter. Det kunde varit du, din vän, din dotter eller syster. Hur jobbar ni på din avdelning? Det angår alla.

Det är sjukt, vidrigt och galet. Det är tortyr i idylliska, rättssäkra Sverige.


Läs mer här, här och här